.se om drömmar

Ja, vad händer sen. När vi når till den fängslande bokens
sista sida, för förr eller senare gör vi det. Vi kan inte
släppa boken, vi vill veta hur det går, vi vill veta vem
som är mördaren – om det nu var en deckare – eller så
vill vi helt enkelt se om författaren lyckas få till slutet.
Ibland håller ivern oss vakna trots att ögonen för länge
sen gett upp. Till slut måste vi kapitulera när vi läst samma
rad fjorton gånger eller när en mening vägrar rada sig upp
logiskt så att vi förstår den.

När vi sen möts av den slutgiltiga punkten. Där historien
finner sitt slut, då ångrar vi oss att vi hade så bråttom, vi
fylls av motsägelsefulla känslor, å ena sidan glädjen att
veta hur historien slutar så att vi njutningsfullt kan smälta
en helhet som fängslat oss, å andra sidan sorgen över att
vi nu nått slutet.

Jag skriver vi, men det är kanske mer jag än du, eller om vi
säger så här, eller snarare om jag säger så här, det är helt
klart jag.

Boken är en liknelse, en metafor, en lögn – och ibland sväljer
vi den med hull och hår. Så vad händer när drömmar uppfylls?
Är vi alla drömfångare? Jag säger inte att vi inte har egna
drömmar, men nog smittas vi av drömmarna som de nära oss har
och ibland gör vi dem till våra egna.

I går träffade jag en kille som pratade om valsafari i norr
och midnattssolen. Det låter som en bra dröm. Kanske att jag
ska ta över den. Lägga till den till min simma med delfiner,
och fota vilda djur i savannen. Så dröm, och har ni nån bra
dröm så kan ni väl skicka mig den. Det är alltid bra att ha drömmar
på lager.