.se ett litet datoräventyr

Då är det dags för första tågblogginlägget, det är lite slumpartat
eftersom jag egentligen hade tänkt lyssna på nåt, men jag hittade
inte hörlurarna i det kaos av plast och damm som lägenheten har
förvandlat sig till. Skönt att skylla oredan på andra, och nu har jag
verkligen giltigt skäl.

Jag tänkte att jag skulle för en gångs skull skriva nåt som jag lovat
och det är Media Markt-incidenden när jag skulle lämna tillbaka
datorn. Enligt hp-supporten som jag berömde häromdagen så var det
bara att ge dem ett ticketnummer så skulle allt vara ordnat (saken
vara biff – kom av nån anledning i tanken – men jag hoppade över det)
men självfallet så var det inte så. De skulle testa datorn, som om jag hade
åkt i en och en halv timme med en dator som jag köpt två dagar innan
för nöjes skull. Irritationen började spira. Det var tydligen så de arbetade,
hp-supporten hade inte så mycket att säga till om, trots att de
lovat mig en ny dator. Hur som helst så försvann de bakom en
vägg och kopplade upp mitt jävla måndagsexemplar – döper den
till det.

Efter femton minuter kom de tillbaka och sa att det inte
var nåt fel – föga förvånande att det skulle bli så. Jag sa att det
struntade jag i. Hp hade lovat mig en ny dator, så det var det jag
ville ha. Jag tänkte inte åka hem med den här. De sa att det inte
var nåt fel på den. Nu pratade jag med en annan expedit, han
som kollade om datorn var okej. Özay som var med förklarade
hur det funkar i supplyleden, eller snarare hur det ska funka.
Jag bad dem ringa till hp-supporten och muppen – ja, han får
bli döpt till det, för att inte ge honom ett lämpligare och mer
färgrikt namn – sa att han inte tänkte ringa till supporten, att
de hade stängt.

Vi diskuterade i en kvart men han vägrade att ringa supporten
och han sa att det inte var nåt fel på datorn. Så jag blev irriterad
och sa nåt i stil ”jag skiter i vad du säger, ring supporten nu” och
han svarade precis som man ska svara när man tar hand om
kunders klagomål ”jag skiter i vad du säger, jag tänker inte ringa
supporten”, och så sparkade han lite lätt på min datorlåda. Vi fick
till slut tillbaka killen som tog hand om oss från början, och med honom
gick det åtminstone att prata med. Han ringde supporten och försvann
bakom hörnet så det samtalet fick vi inte höra, han kom tillbaka och sa
att det var som han förklarat tidigare, ticketnumret var bara ett
ärendenummer där de hade loggat in mitt samtal, det var fortfarande
de som skulle bestämma vad som skulle ske. Okej sa jag, men då vill jag
att du testar uppkopplingen till en skärm som den jag har, utan nån
HDMI-koppling och ser att det funkar med min omkopplarmojäng
som kom med.

Sagt och gjort, nu var vi bakom hörnet när han kopplade in skärmen
– en skärm som var betydligt äldre än min och som muppen sa kunde
vara ett skäl till att det blev gult/grönt.

Och simsalabim var skärmen gul/grön och jag kände en lättnad.
Jaha, vad gör vi nu då? Killen sprang ner och hämtade en ny mojäng
för att testa om det var fel på den jag hade. Bytte och…. skärmen
lyste fortfarande med sin irriterande gröna färg. Nu var det plötsligt
tre killar som svärmade runt min dator och var förvirrade, bland
annat muppen, som borde ligga på knä framför mig och be om
förlåtelse för att han varit så stöddig och hade haft så fel. De sprang
ner och hämtade skyltexet och såg att där var det minsann färg med den
antika skärmen. Svälj, svälj, ja, det var tydligen fel på din dator. Det är nåt
men den analoga signalen. JA, VAD FAN HAR JAG SAGT I TVÅ TIMMAR.

Det var ändå en lättnad att de slutligen gick med på att ge mig en ny dator, som
om de gjorde mig en tjänst. Jag hade haft datorn en dag, så jag hade ju inte
tagit den sex mil bara för nöjes skull. Ja, jag säger då det. Så vad får vi för
kompensation, för tiden och det dåliga bemötandet, frågade min kompis.
Det enda de kunde erbjuda var milersättning, vilket är bättre än inget, så 140
spänn för två timmars tjafs.

Ja, nu ligger datorn hemma i sin låda, har inte hunnit packa upp den, för
mycket jobb, men jag hoppas kunna göra det i dag eller i morgon och se
Vista-skrivbordet igen, och hoppas att den här gången så håller den sig
till de riktiga färgerna. Annars får jag väl köpa en skärm som har HDMI
och skicka fakturan till hp. Det borde de fan bjuda på efter allt det här. Till
råga på allt så var det nåt trafikproblem så pendeltågen gick inte mellan
Farsta Strand och Haninge så det skulle bli ersättningsbussar den sträckan,
men det fanns inga bussar, däremot så fanns det en kö på 100-tals
människor som väntade på bussen, så jag viftade in en taxibil, som
jag trodde var Taxi Stockholm, men självklart visade det sig att det var
nån jävla friåkare – och de får ursäkta – det finns säkert de som kör med
vettiga priset, men den här blåste oss rejält, men jag hade fått nog av
tjafs för en vecka framåt så jag sa inget. Jag hoppas att killen som åkte med
till Haninge och som betalade sträckan dit anmäler taxichauffören för
det är inte okej att ta 250 spänn för den sträckan och sen ytterligare
147 till Jordbro. Det är ju fan vad det kostar att åka till Arlanda från stan
och det är väl dubbelt så långt, minst. Sen undrade han varför killen var så
förbannad och ville anmäla honom. Ibland blir man så trött på människor.