11 november 2009

.se funderingar i väntan på ett jobb

Jag sitter och väntar på att mina jobb ska bli klara
så att jag kan sätta i gång att arbeta. Men väntan
har inte varit fruktlöst. Jag har förberett lite inför
den kommande fotoutställningen i december och
läst lite bloggar. Bland annat läste jag tre blogginlägg
från en av mina senaste rss-prenumerationer, en blogg
som jag har nämnt har tidigare som heter Text i rutan.

Och jag läste ett blogginlägg som jag ville kommentera,
men bestämde mig för att också att ha med det som det
inlägg som du läser nu för att slå två flugor i en smäll.

Blogginlägget heter Alla översättare är dåliga och ni hittar
det här. Det är väl värt att läsas.

Jag vet inte om det ligger i människans natur eller om det
bara är ett sätt att få fart på en konversation det där med
att svara på meningen ”Jag jobbar som undertextare” med
”Jaså, är det du som gör alla de där felen. Jag såg ett program
som var så dåligt översatt.” ”Vad var det för program?
Vem hade översatt den?” ”Det minns jag inte.” ”Vad var det
för fel som var så hemskt?” ”Öh, det minns jag inte.” Som tur är
så möter jag ofta människor som i stället uppskattar det arbete
man gör.

Men inlägget ovan handlar till viss del om de som klagar – och
visserligen också ger exempel och kanal. Men det är en bråkdel
av allt som undertextas i tv, bio och dvd. Förekommer det fel?
Det är klart det gör.

Sist jag kollade var det mänskligt att fela och det inget som
undertextare har patenterat. Vi gör misstag. Det gör alla.
Tyvärr är det så av nån anledning att det är lättare att ondgöra sig
över saker än att ge beröm.

Jag ser mycket film utan undertexter och oavsett vilket språk
det rör sig om så känner jag ibland ett starkt behov av att ha just
undertexter. Visst förstår jag mycket, men tappar jag tråden
kan jag missa nåt. Undertexten är min livlina. De leder mig fram.

En av anledningar till att jag ser så mycket utan undertexter
är för att jag jobbar som undertextare.

Jag har lyckan att ha stöd när jag kollar på dessa program
utan undertexter. Jag har manus – av blandad kvalité -
fantastiska virtuella kollegor i hela landet att rådfråga,
vare sig det är via mejl eller telefon. Och jag kan lyssna
på ett ohörbart stycke tusen gånger för att få det att bli rätt.

Blir det ändå fel? Ja, visst kan det bli det, och vi lär oss
av våra misstag.

Men det börjar bli dags att tänka om. Vi måste belysa
guldkornen i stället, för de finns och de är betydligt fler
än missarna.

P.S. Inga flugor dog i samband med detta blogginlägg.

.

Inga kommentarer: