.se Ewa Stackelberg

Tredje dagen på GFU och vi hade besök av Ewa Stackelberg,
efter lite tekniska missöden kunde föreläsningen börja. Jag
hade inte alls koll på vem hon var eller vad hon hade gjort.
Hon pratade om pågående och avslutade projekt , och om
processen att hitta motiv till projekten. Hennes råd var att
söka inom sig efter motiven. Och det är som en kompis
brukar säga, du behöver inte åka utomlands för att gå på
safari – det är väl sant till en viss grad. Det finns mycket
hemma som man kan fota, sen kanske jag inte hittar
Afrikas fem stora i Stockholm, men man kan ju gå på
människosafari. Vilket är vad jag ska göra i morgon, jag
gör ett nytt försök på porträttjakt. Vi får hoppas att jag
fångar in nån.

Men för att återgå till Ewa så började hon berätta om
ett projekt som handlade om vatten, foton som sen
skulle finnas på ett sjukhus. De var vackra och enkla.
Sen gick hon över till att prata om ”fotogram”. Det hela
började som ett sorgearbete efter att hennes man dött
i en flygplansolycka i Costa Rica. Innan kroppen repatrierades
anlände bland annat en trasig kamera – välinpackad i en
platspåse, tillsammans med jord från platsen där planet
kraschade. Det var början till vad som skulle bli en utställning
och en bok ”Berättelser för levande” eller ”Tales for the living”.

Jag blev helt fascinerad av vissa bilder och arbetssättet,
eftersom hon jobbar med färgpapper var hon tvungen att arbeta
i totalmörker, så hon får känna sig fram. Visserligen kanske hon
får hjälp av de första ljusexponeringen för att se hur allting
ligger. Fotopapperet blir ett negativt. Arbetssättet gjorde att
hemska saker som ett hästhuvud, inälvorna av ett djur eller
till och med små döda möss blev till nåt vackert. Oväntat vackert.

När hon berättade hur hon hämtade hästhuvudet från ett nödslakteri
och lade det i en dramaten och åkte tunnelbana tillbaka till studion
kunde jag inte låta bli att småle åt tanken att ingen i sin vildaste
fantasi kunde ha anat vad som låg där. Andra tanken gick osökt till
italienska maffian och Gudfadern-filmen.

Bilderna är direktlänkade från en fotoblogg som heter F-Stop.
Och där kan ni hitta fler bilder och mer information om Ewa.
Bland annat finns det några bilder ur hennes serie De unga,
där hon i ett mörkt rum tar en bild i bulb-läge – tror jag – och
målar fram personerna med ljus.

Tales of the living, part 1
Tales of the living, part 2

Invited guest: Ewa Stackelberg (1)
Invited guest: Ewa Stackelberg (2)
Invited guest: Ewa Stackelberg (3)

Och här är hennes senaste projekt som handlar om barndomen.

.