att återuppta det där med fotografpresentationer. Under kursens
gång har jag lärt känna tretton och dessutom har vi haft en massa
gästföreläsare på besök.
Fotografi är något jag brinner allt mer för och jag tror
att det gångna året bara har gett mer ved till brasan.
Just nu är jag kameralös efter att ha skickat i väg den
på reparation och jag hoppas att jag snart får veta
när jag kan tänkas få tillbaka den och vad kalaset
kommer gå loss på. Men dagens fotograf är etablerad
och jag kommer att återkomma till honom alldeles strax.
Med tanke på att hans namn står i ämnesraden är det ju
ingen hemlighet vem det handlar om men jag tänkte prata
lite mer om det faktum att man tar många bilder – eller
läs att jag tar många – kanske lite väl många, även om jag
oftast tycker att jag har tagit alldeles för få. Men det gör
att man har ett större urval att utgå ifrån.
Förr hade man kontaktkartor till hjälp för att med förstoringsglas
undersöka vilken bild man skulle välja. Om man jämför då och nu
så tog man garanterat mindre bilder, men fotograferna tog ändå
ganska många bilder på samma motiv, för att hitta den rätta vinkeln
eller kompositionen.
Under den här terminen på GFU pratade Richard om en serie
som heter Contacts – som består av 3 dvd-skivor där diverse
fotografer talar om sina bilder och bildval genom att visa
oss kontaktkartan.
Som sagt, så är det något som dagens digitala fotografer
inte har stort bruk för. Visserligen går det att ordna
en kontaktkarta via Photoshop eller något liknande program,
eller så kan man välja att se bilderna i en serie, men frågan
är om man utnyttjar den möjligheten. Varför se miniatyrer
när man kan se bilderna ta plats i hela skärmen. Eftersom jag
för närvarande nästan har uttömt mina fotografdokumentärer
så tänkte jag ge mig in lite på Contacts och presentera andra
fotografer genom den serien, eventuellt återkommer några av dem
vi har sett tidigare, men det är nytt material och dessutom
är det väldigt lärorikt.
Försten ut blir Sebastião Salgado, en fotograf som jag gillar
väldigt mycket och som till viss del kritiserats för att han
skildrar hemska människoöden genom att ta otroligt vackra bilder.
Men till hans försvar så kan man säga att han lyckas få människor
att titta på hans bilder och kanske inse vad som pågår.
Han själv talar om att liggande bilder känns mer naturliga för honom
än stående, just för att horisonten är liggande, att i det format
som vi fotar – både han och jag – som är 24x36 mm blir stående bilder
lite onaturliga, förvrängda. Han säger sig ta fler horisontella
än vertikala bilder, och säger att han kanske delvis är påverkad
av filmen. Nedan kommer Salgado och "Contacts".
del 1
del 2
En av de första utställningarna jag såg av Sebastião Salgado
var i Lissabon och den handlade om människans migrationer,
då kände jag redan till honom och hans bilder från guldgruvan
i Serra Pelada. Jag blev väldigt tagen av bilderna.
Han föddes i Brasilien 1944 och är utbildad ekonom
men hängav sig åt fotografin 1973. Han var medlem
i Magnum Photos från 1979 till 1994 då han startade
en egen byrå som heter Amazonas Images. Där arbetar han
med sitt stora projekt ”Genesis”. Han vill fotografera
områden som människan ännu inte fördärvat. Han startade
projektet 2004 och beräknas bli klar 2012. Här är ett litet
videoklipp som jag hittat.
Om du inte fått nog av Sebastião Salgado och har
en och en halv timme till övers så har jag mer.
Det här är ”Sebastiao Salgado: The Photographer as Activist”
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar