har bestämt för mig att jag började skriva om Kevin Carter just
av den anledningen, men jag har ingen aning om var de
anteckningarna finns. Eller jo, jag tror det, men eftersom jag är
nere i Spanien har jag ingen nytta av den vetskapen.
***
Nu har jag gjort ett tidshopp eftersom jag väntade tills jag kom hem
för att ta tag i hela historien, tyvärr har jag inte lyckats finna det jag
skrev om Carter, eller de anteckningarna jag hade gjort.
Jo, det hela började med en bild av Kevin Carter och historien bakom
bilden och fotografen. Bilden gav honom Pulitzerpriset 1994, och några
månader senare tog han livet av sig. Nedan ser ni bilden i fråga.
Det är en bild som är omvälvande. Ett hungrigt barn och en
avvaktande gam. Barnet kämpar för att ta sig fram till en
matutdelningsplats under hungersnöden i Sudan 1993.
I dödsrosslingarna av Sydafrikas Apartheid verkade fyra
våghalsiga fotografer som gick under namnet Bang-Bang Club,
som en referens till kulorna som ven runtomkring dem
när de fotograferade. De fyra fotograferna hette Kevin Carter,
Greg Marinovich, Ken Oosterbroek och Joao Silva.
Dan Krauss gjorde dokumentären “The Death of Kevin Carter”
som blev Oscar- och Emmynominerad.
Han intervjuas av NPR. Vi får bland annat höra ett klipp
ur filmen där Kevin Carter pratar just om den ovan nämnda bilden.
Det är ett moraliskt dilemma, ska man bara dokumentera
eller ska man handla och hjälpa till. Det är klart att det finns
ett tredje alternativ. Ta bilden och sen hjälpa. Men just handlingen
att ta bilden före gör att Carter sågs av Västvärlden som en större
gam än den som porträtteras i bild. Ingen vet vad som hände
med flickan i bilden, men utsikterna var väl allt annat än lovande.
Jag förstår vikten av att ta bilden, men kanske han borde ha gjort
som Nick Ut när han tog den berömda bilden på en flicka som
springer efter att ha fått napalm över sig. I bildtexten i länken
står det att Nick minns hur flickan slät av sig kläderna och skrek
att det var för varmt och att han hällde vatten från sin vattenflaska
för att svalka ner henne och att han sen körde barnen till sjukhuset.
Detta skedde i Vietnam den 8 juni 1972. Flickan som heter Kim Phuc
överlevde och har i dag bland annat en stiftelse och är
goodwillambassadör för Unesco.
Mer om detta här.
För att läsa mer om Carter öppna den här länken på H2G2.
Om du undrar vad H2G2 är så är det inget mindre än
Liftarens Guide till Galaxen – Jordupplagan.
Nedan kommer ett videoklipp där några studenter tar upp problematiken.
Intervju med Carter
Och slutligen den tidigare nämnda filmen, dock är den dubbad på spanska.
La muerte de Kevin Carter
Parte 1
Parte 2
Parte 3
Nästa år har filmen om The Bang-Bang Club premiär.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar