.se ungdomens stränder

Allt är sig likt och ändå inte. En liten stenbrygga för båtarna
där man kunde dyka ifrån även om det inte var så värst djupt
och dessutom var den full med småhåll där krabborna gömde sig
och där vi försökte locka ut dem. Sandstranden är därför längre,
men klipporna är desamma även om havet kanske återtagit lite
mark. Havet var ganska kallt så här i slutet på maj, men en boll
flöt förbi där vi stod och njöt av utsikten så jag tänkte att det var
bäst att rädda den så jag dök i det kalla vattnet och simmade
efter bollen. Varje gång som jag stannade till hann bollen ännu
en bit ifrån mig så det var ganska strömt eller så var det vinden
som drev den ut mot öppet hav. Till slut hade jag bollen och
började simma tillbaka mot land. Mamman till de två barnen
vars boll jag räddad simmade mig till mötes och tackade, hon
sa att hon trodde att bollen var bortom räddning. Hon tackade
några gånger till sen simmade hon in till stranden och gav de
lyckliga barnen bollen. Jag klättrade upp återigen på de
klippor jag hoppat ifrån och torkade av mig och åt en välförtjänt
macka. Chorizon var nästan lika salt som vattnet. Sen blev det
en liten show med krabbor och småfiskar i en ganska stor pöl
med havsvatten när de bråkade om de brödsmulor som vi
kastat i. Ena fisken jagade bort den mindre fisken och sen
blev den själv bortjagad av krabban. Störst vinner. Men
ibland var det de snabbare som hann först och simmade
iväg med brödbiten. Krabborna var inte dumma, de tog
brödbiten med klorna och gick upp på land, där fiskarna
inte kunde störa dem. Så allt är sig likt men ändå inte.

.