.se nu är det dags

I bloggens andra månad av existens gör dikterna inträde.
Både gamla och nya. Ja, vi får se.

Dikterna är min musik, min röst. Orden är det enda instrument
som jag nån gång hoppas bemästra. Jag har lagt på hyllan
drömmarna om piano-, gitarr- och sax-spel och det kan nog
de flesta grannar tacka gudarna för. Kanske om man skulle bo
i en sån där lägenhet som hade en brandtrappa utanför, där man
kunde sitta ute på varma sommarkvällar och dra melankoliska
andetag på saxen, ja, kanske då skulle jag sitta där och förgylla
de herrelösa katternas nätter med alla dessa toner som tills vidare
får vänta i tysthet.

För länge sen hände en ganska rolig sak som är kopplad till en
av mina favoritpoeter E. E. Cummings och en dikt vars första rad
börjar med somewhere i have never travelled, gladly beyond.
Det är en av de första dikterna som jag frivilligt lärde mig utantill
och den kom till mig under en filmkväll.

Filmer har öppnat många dörrar för mig, upptäckt världar och väckt
intresse för saker som jag glömt eller inte trodde att jag kunde vara
intresserad av.

Hur som helst så hände det här i Stockholms universitet på den tiden
då det fanns en anslagstavla efter att man kommit in genom första
dörrarna till biblioteket. Av nån anledning togs den bort.

Det var där man kunde skriva var man satt nånstans och man kunde
även se om några vänner var på plats och pluggade. Det var som en
primitiv version av MSN, och med hjälp av den kunde man planera
fikapauserna under dagen. En dag satte jag upp en dikt, den som jag
nämner ovan och skrev det vanliga, jag sitter på vanliga platsen. Fika?
Eller nåt. Kommer faktiskt inte ihåg exakt vad jag skrev och lappen
försvann från anslagstavlan. Nu visade det sig att jag hade skrivit ut
dikten från ett mejl, så min mejladress stod med i papperet,
och mycket riktigt fick jag ett mejl av den som tagit det.

Det blir mer om det senare, visar det sig. Jag började nämligen söka
efter mejlen som rimligtvis borde finnas här nånstans, och nu är jag
glad att jag sparat alla mina mejl, sen det hela begav sig.

Håller på att läser några från 1998 nu. Men som sagt fortsättningen följer.

Jag lämnar er med Cummings.