.se film och musik, musik och film

Ja, efter att det jag skrev nyss försvann likt sommaren som
tycks ha lämnats oss trots löften i kvällstidningarna om en
snar återkomst, så får jag väl börja om.

Det är ändå inte av ondo har jag märkt, eftersom nya tankar
kristalliseras och tar plats där andra tankar känt sig säkra.

Film och musik lever i symbios, ibland tar musiken över, som
i musikaler, men oftast så förvånas jag när jag ser eftertexterna
och inser att det har spelats betydligt mer musik än jag lagt
märke till, och det är väl lite tanken med musiken. Det är som
pusselbitar som blir en helhet, som driver fram filmen och bygger
upp stämningen.

Det finns både instrumentell musik och sjungen musik och det
kanske är vanligare att man missar den förstnämnda, eller så
kan det vara att man inte känner igen lika lätt i eftertexterna.

Det finns ju en marknad för filmmusik, men av nån anledning
så är det inte alltid de låtar man fastnar för som är med i de
skivorna, som den här låten som jag föll pladask för när jag
såg filmen för många år sen, och som jag idag letade rätt på
på Youtube. Vår tids musikbibliotek, eller snarare mediebibliotek.



Låten heter "Maybe God is a Woman Too" eller så heter den
"Big Dream" med Samantha Mathis, hur som helst
är den hämtad ur filmen "A Thing Called Love".

Talar man om filmmusik så måste den här låten finnas med:



En majestätisk låt som många missade ledde mig att upptäcka
en isländsk sångerska, med italienskklingande namn, Emiliana Torrini.
Låten heter Gollum's Song, så filmen är väl lätt att gissa.



här är den med text och allt


I andra är musiken en nyans till, som färgerna i den här fantastiska filmen:


Mer filmer...


På tal om färger så har vi Big Fish.


Flashdance


Rocky IV - Eye of the Tiger


Hair


Och vi avslutar med lite visdomsord.



'