Vilken dramatik. Glada turkar, ledsna tjecker. De hade matchen,
men förlorade den till slut. Bittert för vissa, sött för andra.
I går efter Spanien-Sverige-matchen, gick en kille utanför krogen
jag var på och firade och tittade in och sa: "Jag hatar Spanien."
Jag som hade en Spanientröja på mig gav honom tummen upp...
Han vände tillbaka och gav mig tummen ner. Om han hade varit
fullare hade han väl gått in med nävarna före.
Jag förstår att man kan vara besviken över ett resultat, men
det känns så destruktivt att hata motståndare. Är det inte
tillräckligt att älska sitt lag, vare sig det vinner eller förlorar?
Kan man inte nöja sig med det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar