.se om hopp

Man ska inte ge upp hoppet, eller förlora det. Ibland kan det vara
dumt att hysa hopp om något som man inte kan uppnå, men att leva
på hoppet gör oss lite mänskligare, det sägs ju vara det sista
som överger oss, så vi kan ju inte bara låta det fara.

Ibland tror vi att vi förlorat något, som sedan visar sig vara
närmare än vi trott. Världen är inte oskuldsfull, människor
är inte alltid det vi tror att de är. Är du också en god
människokännare? Kanske gör vi dem en björntjänst genom
att tro det bästa om dem, eller genom att tro det värsta.

Det sägs att tillfället gör tjuven, men jag tror eller åtminstone
hoppas, på tal om hopp, att tillfället även öppnar möjligheter
för människans bästa sidor att titta fram.

Pressen är överväldigande, prestationsångest gör att vi slutar
att skriva, att vi låter musiken tystna, att vi slutar göra det
vi älskar, för att vi inte är eller kommer att bli tillräckligt bra.

Kärlek är som eld, vid rätt avstånd och under rätt omständigheter
värmer den oss, ger oss trygghet. Men det är lätt att bli bränd.
Och här sitter jag och leker med elden, försöker omfamna den,
ler för att blidka den.

Mitt bland alla tankar tänker jag på trollsländor och på dig, och
på hur orden långsamt täcker de vita sidorna.

Mina vänners hund dog häromdagen – och inför sorgen finns inga
ord att trösta med. Vi har aldrig lärt oss att handskas med döden.

Låt stormen ge oss röst,
låt regnet ge oss tårar,
låt åskan ge oss tröst,
låt oss dansa som dårar.

Eller något…