.se om fotograferandet...

...och allt som kommer efter det att bilden har tagits. Jag snubblade på en
blogg i går, kommer inte ihåg i samband med vad. Jo, det var nog när
jag höll på att läsa lite om Duane Michals på ytterligare en annan blogg.

I dag läste jag lite mer när jag satt på tåget. Här är länken till den andra,
den första skrev jag om för ett par dagar sen.

Inser att det här börjar bli invecklat helt plötsligt.

Nåväl, mannen bakom bloggen antar jag har samma namn som bloggen,
ja, det vill säga Blake Andrews. Han har en betydligt mer strukturerad
blogg än jag, och han har en sektion som heter What Was He Thinking?
där fotograferna själva får berätta lite om sina bilder. Det är ganska roligt,
men det var inte det som jag tänkte prata om här, utan ett inlägg som han
skrev den 16 februari som heter Alchemy Instructions. Jag vet inte om du
föredrar att läsa det först och sen återvända hit eller läsa klart och sen om
du finner det intressant gå dit och läsa inlägget. Jo, det handlar lite om mitt
dilemma just nu. Jag är ute och fotar varje dag, eller de dagar jag inte är ute
så fotar jag ändå. Jag har ju mitt fönsterskådningsprojekt som jag snart måste
hitta ett sätt att binda ihop till något vettigt. Jo, hur som helst. Då och då
inser jag att jag måste organisera bilderna lite bättre. Jag gör åtminstone
ett album med ett urval av bilder som jag summerar månaden med, men
det kanske inte räcker.

Nu när jag ska skicka en ansökan om sommarjobb på lite tidningar måste
jag sätta ihop lite bilder och plötsligt vet jag inte riktigt var jag ska ta mig
till. Vet inte var jag ska börja, om jag ska nöja mig med årets bilder, det
senaste halvåret eller gå längre bak i tiden.

Så i stället för att gå ut och fota borde jag koncentrera mig på det, men jag
vill fota så jag lämnar datorn därhän och ger mig av, gång på gång, således
växer högen av bilder som jag måste gå igenom.

Han talar om nötter och ekorrar, det är på grund av en teckning av Robert
Leighton. Ja, du får gå till sidan ovan för att se den.

Jo, förutom att det fick mig att fundera på hur jag skulle göra med allt
så berättar han att hans fotogrupp träffas en gång om året och byter
bilder med varandra. De kommer med fjorton exemplar av en bild, om
de nu är femton i gruppen och sen så delar de ut bilderna och vips så
har man fjorton nya bilder. Det vore ju något. Måste bilda en fotogrupp
först och föreslå det här sen.

En sak som är säker, man måste skriva ut fler bilder. På datorn samlar
de digitalt damm och framför allt så döljer alla mappar de i ett oändligt
labyrint av sökvägar som inte alltid är det lättaste att hitta tillbaka till,
särskilt inte om man inte lagt till nyckelord på bilderna, eller bilderna
inte har de nyckelord som man tror att man lagt till.

När jag ändå är inne och kollar på Andrews sida så hittade jag en rolig
grej. Han hade gjort en turnering för att kora den bästa gatufotografen
bland dem alla. Idén hade han fått av Tyler Green som gjort det med
amerikanska abstrakta målare.

Hans läsare fick helt enkelt rösta i en utslagningsturnering.
Tyckte att det var en rolig idé. Nu blir det förstås bakvänt eftersom
om man klickar på det så ser man vinnaren direkt. Om man trots allt
vill bibehålla lite spänning så kan man ta det baklänges.

Det hela börjar här med 32-dels final. Här är resultaten.
Vidare till sextondelsfinal här. Åttondelsfinalen ser du här.
Kvartsfinalen här. Semifinalen. Och segraren.

Så nu har du fått chans att följa turneringen i den rätta ordningen,
om du föredrar att läsa bokens sista sida först så kan du i stället börja
här och få hela historien.

.