I dag är jag lite seg, saknade lite ansikten igår, men men. Vi som var där hade roligt. Egentligen är ett vernissage inte idealiskt för att prata med folk, det var många som jag inte hann mer än växla några ord med tyvärr. Men vi pratade bland annat om filmen "Me, you and everyone we know" och du vet vad som händer när man pratar om trollen, i dag hittade jag ett videoklipp med regissören Miranda July. Här är det. Där finns det en länk till hennes projekt Learning to love you more. Så vill du ha en kreativ knuff kan du utföra något av de 67 uppdragen som finns där, eller bara nöja dig med att se dig omkring.
När du ändå är i den förra sidan, den med intervjun så kan du passa på att se Erwin Wurm prata om sin konst, mellan fotografi och enminutersskulptur. Eller än bättre, titta här:
Har precis skickat iväg ett mastodont jobb, mer på grund av att det handlade om Tre raviner-dammen i Kina, som är världens största. Sen har brorsans paket äntligen kommit fram, hemlevererad - tack för den, Posten, med den fin fina almanacka vi har gjort och i samma veva ringer de och säger att jag kan hämta kamerahuset. Allt detta när det är fem timmar kvar till vernissage.
Ja, utom namnskylten och kanske någon dikt. Allt annat hänger nu. Tog ett par timmar att få upp allt och jag hade god hjälp av Carolina. I morgon är det dags.
...på kamerafronten. Får väl ringa imorgon igen. Hur svårt kan det vara att specificera en reparation, jag menar de tar väl inte priserna på måfå, eller?
I morgon är det upphängning, så nu måste jag bestämma vilka bilder jag ska ta. Jag hoppas att jag redan gjort valet omedveten om det. Sex 30x40 och en 100x70 blir det nästan garanterat.
Jag undrar lite över vad som är djurparkernas skäl att vara eller inte vara. Jag trodde i min naivitet att det handlade om att på något sätt säkra djurens fortplanting, underlätta studier och möjliggöra oss stadsmänniskor att se djur som vi i princip aldrig skulle se i det vilda. Nu har en djurpark avlivat en helg vargflock bara för att djuren tagit sig ut ur deras inhägnad. Det var två unga hannar som lyckats ta sig under varghägnet in till kronhjortarna bredvid. Det kan ju tyckas vara dumt att ha levande föda i hägnet bredvid ett rovdjur. Tydligen så är det svårt att hålla kvar vargarna i fångenskap när de väl får för sig att det är dags att ge sig av. Mer om allt i DN.
Å andra sidan så var tydligen den vargsäkra inhägnaden inte så vargsäker eftersom de lyckades ta sig ut. Varför är det vargarna som ska dö för en dålig byggd inhägnad? Var det den enda lösningen? Motsäger den inte sig djurparkens raison d'être – kändes som ett lämpligt ord att använda, det är inte ofta man svänger till med ett franskt uttryck.
Kan vi inte skapa ett naturreservat för vargarna? Där de kan röra sig fritt och leva utan att oroa sig för jägarnas eller djurparkspersonalens kulor. Ett område som är större än de små inhägnader som vargarna har i dagsläget och dit man kan åka på safari. Där man under kontrollerade former kan få en inblick i vargens habitat, i stället för att ha dem fångade i vår närhet.
För mig har djurparkerna alltid varit ett sätt att se vilda djur – även om de är i fångenskap – närmare än så har jag inte kommit elefanter, giraffer, järvar, kängurur, vargar eller isbjörnar. Det är där jag känt en giraffs tunga, klappat på spindlar och ormar och blivit biten av en känguru. Det är kanske där jag kommer att simma med delfiner om det inte sker ute i något hav någonstans någon gång. Vi får väl se.
I väntan på att få en specifikation på hur mycket det kostar att laga kamerahuset och hur mycket objektivet går på, så att jag kan få grönt ljus från försäkringsbolagen och säga ja till reparationen sitter jag med mitt dagliga intag av rss-länkar.
Och turen föll på en som handlade just om att inte ta bilder. Att vara där, men inte fotografera. I det här fallet handlade det om National Geographic-fotografen Paul Nicklen. Du har säkert sett bilderna någonstans, Paul är fotografen som blev mattad med pingviner av en sjöleopard. Inte? Då ska jag råda bot på det.
Ja, Pauls bok heter ”Polar Obsession” och här hittar du en intervju med honom. Dessutom är intervjun transkriberad här. Det är fantastiska bilder och roliga historier. Och jag är tacksam för att han tar bilderna, och andra som äventyrar sig ut i ishaven. Det gör att vi kan se dessa bilder utan att frysa ihjäl, med tanke på att jag fryser när det är minus femton så vill jag inte tänka på hur kallt det där vattnet måste vara.
Hursomhelst så var poängen att han får frågan om han tog bilder under tiden som första historien han berättade om höll på att utspela sig, och då sa han, och nu blir det en resumerad översättning: att många fotografer ser världen genom kameran, men han älskar djuren så han värdesätter upplevelsen lika starkt som bilderna och han menar på att när han ligger i sin dödsbädd så kommer han att minnas episoden med grönlandsvalen. Han tänker inte sitta och titta på bilder uppsatta på väggen.
Och visst till viss del har han väl rätt i det, så länge hans minne håller den episoden inom räckhåll, men bilderna är ju det han lämnar efter sig, nu är ju grönlandsvalsepisoden återberättad här, så vi gör oss alla en bild av det hela.
Jag lär mig att se utan kameran, nu när jag inte har den och funderar på vad det är jag vill fånga, för då och då ser jag något jag vill fota och jag försöker registrera vad det är som lockar med just det utsnittet av verkligheten. Jag har pratar om Unphotographable tidigare, men upptäckte nu att han har en poddsändning också.
Egentligen handlar det inte bara om att ta bilder. Alltså jag tänkte på det där med att ha med sig kameran. Det handlar inte alltid om att fota bara för att man har med sig den. För mig handlar det om att den är med ifall att det finns nåt jag vill fota. Nog om det, det blir väl nån sorts uppföljning nästa vecka när jag förhoppningsvis får klartecken på det hela och kanske ett datum på när jag kan få min kamera.
Det var allt just nu. Bildradion har kommit med sitt andra avsnitt, så jag hoppas hinna lyssna på det i morgon - om jag blir klar med jobbet.
Lustigt nog handlar det om havsmonster, men inga grönlandsvalar.
DTowntv som fram till idag har handlat om Nikon, är från och med det här årets första avsnitt helt förändrad. Och jag råkade bara hamna där av en slump idag.
Det nya avsnittet är ännu inte uppe, men det kommer nog om några timmar, eller lagom till helgen. Nu ska D stå för Digital, så de ska behandla allt som har med digital fotografi att göra. Jag har inte sett de andra avsnitten som gått under 2009, men har du en Nikonkamera så är de säkert sevärda.
Vad ska vi skriva om i dag om inte vädret? Minus 20 i Stockholm och det råkade vara den första dagen sen förra året som jag var ute på stan. Det är väl det som kallas timing. Jag fortsätter att plöja igenom mitt rss-flöde och hittade en sida som jag tyckte var rolig. Sidan heter Wordle och du leker med dina ord, eller andras och gör former av dem. Jag tog tre stycken ur mitt inlägg om katter och serier och här nedan är tre exempel på vad som hände. Dessutom kan man bestämma vilka ord man vill ska bli stora upptäckte jag precis och man kan ge även bestämma färgerna på ett visst ord. Ska experimentera mer med det. Släpp loss kreativiteten.
Tillsammans med nio andra fotografer har jag utställning på café Hängmattan på Söder, Södermannagatan för att vara exakt. Det ska bli kul. Nu måste jag bara välja ut vilka bilder och storlekar jag ska ha.
Skyddsjakt på vargar. Efter en dag har de 12 000 jägare som fått jakttillstånd. Tolv tusen. Märk väl att det handlar om 27 vargar som ska skjutas eller ja, nu är de 28 eftersom Dalarna överskridit sin jaktkvot med en varg som en skadeskjuten och som ska avlivas. Stig-Åke Svensson, rovdjurexpert vid länsstyrelsen i Dalarna säger att det inte är förvånande, eftersom det finns så få vargar och alla är igång samtidigt. Jaha, då kanske ni borde ha tänkt på det tidigare. Det är ju fantastiskt att vi ska låta jägare ta död på ett vargbestånd i tillväxt.
För mer information kan ni läsa Naturvårdsverkets beslut om licensjakten, i det här pdf-dokumentet finns bakgrunden för beslutet och en beskrivning av hur situationen ser ut.
Är ni emot vargjakten kan ni skriva protestlistan här.
...för fyra miljarder dollar, typ. Vet inte vad slutsumman blev men det surrades om det på nätet i slutet på augusti tror jag. Resumé skrev om det. Under förra årets sista timmar så gick affären i lås. Allt detta några dagar efter att Stan Lee fyllt 87. Så här ser den nya världen ut...
Fotot är direktlänkat från T. Campbells hemsida. Skulle inte förvåna mig om en sån här crossover - serietidningsterm där två serievärldar möts - blir verklig i framtiden, dock tror jag inte Disney kommer att blanda sig i så mycket i superhjältarnas liv. Här ger Comics Alliance sin syn på det hela.
Här talar Disney-vd:n Robert Iger om affären. Marvel-namnet blir kvar. Det är ju skönt. Här en artikel i NY Times.
Fortfarande förkyld, men det går nog över så småningom. Året har dragit igång ordentligt rent fotografiskt. Jag är fortfarande utan kamera, men får låna morsans. Tänkte först köra analogt, men har inte tålamodet att vänta. Inte just nu i alla fall. Sitter och lyssnar på Bildradion som är ett välkomnat inslag i fotosverige – ska det vara versal? – i alla fall tycker jag att det är roligt att någon tar sig tid att prata om fotografi.
I första avsnittet på årets första dag pratar han om paparazzons uppkomst och att det i år är 50 år sen uttrycket myntades. Vidare pratar han om pappersutskrifter, fotoböcker och lite projekttips.
Glömde att skriva att mannen bakom det hela är Göran Segeholm och han skriver en av de bloggar jag följer. Och visst har han rätt att säga att det skrivs mycket och det är svårt att läsa allt, eller åtminstone att hitta guldkornen bland allt som skrivs.
Poddradion är en strålande idé och den gör oss fria från datorn – om man äger en mp3-spelare eller mobil som har möjlighet att tanka hem och spela mp3.
Jag prenumererar på flera och egentligen så blir det ungefär lika svårt att lyssna på allt som spelas in som att läsa allt som skrivs. Man får sålla helt enkelt. Det här var en lovande introduktion så jag ser fram emot vad det hela utvecklar sig till. Det enda som störde mig var musiken, men det är klart, det behövs något mellan de olika inslagen.
När jag ändå är inne på poddradio och fotografi kan jag väl lika gärna ge fler tips på sånt jag lyssnar ifall någon kan tänkas vara intresserad av det.
Här kommer två rss-länkar. Photofocus är ett program där fotografen Scott Bourne har en gäst i studion eller via Skype och svarar på lyssnarnas frågor som de fått via mejl eller twitter. Man kan lära sig ett och annat där.
Dessutom har de en blogg där de postar dagligen saker om foto. Och så har de anteckningarna från varje poddsändning, med länkar och sånt de tagit upp. Här hittar ni det senaste avsnittet, nummer 25.
Och sen har vi självfallet Brooks Jensens Lens Work-poddsändning. Här hittar du samtliga 585!! poddsändningar som han gjort hittills.
Det är väl de två som jag lyssnar mest på. Nu kanske jag ska ta tag i städningen. Eller så gör jag något annat. Ska försöka minska på de rss-länkar som väntar på mig.
